Kastrering av hund
Hanhunden
Det kan finnas olika anledningar till att man vill kastrera sin hanhund. Fördelar är att man dämpar intresset för tikar, intresset för att hävda sig mot andra hanhundar samt att man minskar risken för urinmarkering. En stark könsdrift kan dessutom göra hunden stressad. Dock ska kastration alltid övervägas från fall till fall. Vissa individer mår bäst av att vara intakta (dvs. okastrerade) och långt ifrån alla problembeteenden blir avhjälpta av en kastrering. Om man är tveksam kan man alltid först testa en kemisk kastrering, där man injicerar ett s.k. suprelorinchip under huden på hunden, detta chip har effekt i ca 6 månader.
Vid en kastration tas testiklarna bort. Det tar ett par veckor innan hormonerna helt har gått ur kroppen. Detta innebär att hunden under den första tiden kan genomföra en parning och befrukta en tik med de spermier som finns kvar i sädesledarna. En hanhund ska vara minst 6 månader gammal innan kastrering utförs. Testiklarna ska dessutom ha vandrat ned från buken och ut i pungen.
Ett fåtal hanhundar är kryptorkida, vilket innebär att endast en eller ingen av testiklarna har vandrat ned i pungen. De kan antingen ligga i ljumsken (på väg ned) eller finnas någonstans i buken. Rekommendationen är att alla kryptorkida hundar ska kastreras eftersom testiklar som är onormalt placerade oftare tumöromvandlas och för att inte kunna avla på hunden då kryptorkism delvis är ärftligt. En kastration av en kryptorkid hanhund är dock en något mer komplicerad och tidskrävande operation än en normalkastration.
De enda definitiva fördelarna med kastrering är att risken för prostataproblem och testikeltumörer minskar/upphör. Dessutom minskar risken för förhudsinflammation/-katarr.
Det finns flera negativa bieffekter av kastrering som man ska ha i åtanke. Den första är att hunden lättare går upp i vikt eftersom ämnesomsättningen går ned, det är därför lämpligt att gå över till ett foder med lägre energiinnehåll. En kastrerad hanhund blir inte automatiskt slö men det kan bli resultatet om man låter hunden bli överviktig. En annan bieffekt är att pälsen kan förändras, detta är framför allt ett problem för raser med mycket päls. En kastrerad hund kan få svårare att kommunicera med andra hundar eftersom doftsignalerna förändras då könshormonerna försvinner, detta kan göra dem mer osäkra. Det förekommer dessutom att kastrerade hanhundar blir urininkontinenta vilket dock är behandlingsbart.
Vid en kastrering sövs givetvis hunden och man ska vara medveten om att narkos alltid innebär en (liten) risk.
Tiken
Även tikar kan kastreras/steriliseras från 6 månaders ålder. Operationen innebär att livmoder och äggstockar tas bort. En tik som kastreras tidigt i livet löper dramatiskt lägre risk att drabbas av juvertumörer senare i livet, dessutom slipper hon bli sjuk i livmoderinflammation. Livmoderinflammation drabbar var fjärde tik innan 10 års ålder. Man slipper också problem med löp och skendräktigheter vilket kan vara mycket påfrestande för många tikar. När det gäller ingreppets bieffekter så är de desamma som för hanhund, kastrerade tikar kan dessutom bli mer benägna att vakta. Precis som för hanhundar ska alltså ingreppet övervägas från fall till fall.