Munhälsa hos hund och katt

Munhälsa hos hund och katt

De allra flesta djurägare är väldigt måna om sina djurs hälsa. De upptäcker direkt om djuret t ex är halt eller har klåda. Vid problem i munhålan är det annorlunda. Ofta har dessa problem pågått länge innan ägaren reagerar och söker hjälp. Många tror att hunden/katten har problem först om den slutar äta, men det är ovanligt att de slutar äta även om de har tandproblem. Det är därför viktigt att regelbundet kontrollera tänderna.

Vanligt problem
Det vanligaste problemet i munhålan är tandsten och parodontit (tandlossning). Då bakterier koloniserar matrester som sitter kvar på tändernas ytor bildas mjuka beläggningar som kallas plack. Beläggningarna blir snart förkalkade och bakterierna blir bofasta. Tandkött och käkben blir angripet av bakterierna och man får en inflammerad munhåla. Ofta lokalt till en början men så småningom drabbas allt större delar av munhålan. Tänderna blir ofta täckta av tjocka lager med tandsten och tandköttet blir rött och blöder lätt. Tänderna börjar tappa sitt fäste i käkbenet, så kallad tandlossning eller parodontit. Djupa fickor mellan tanden och käkbenet gör det lättare för bakterierna att finnas kvar, här är miljön för dem perfekt. Immunförsvaret får oavbrutet slåss mot bakterierna och kan få svårt att klara av andra infektioner som djuret eventuellt utsätts för. Bakterierna kan också passera ut i blodet och orsaka sjukdom i andra organ tex, lever, hjärta och njurar.

Vilka drabbas?
Det är inte bara gamla djur som drabbas även om det är vanligare. Många börjar få problem redan när de är ett par år gamla. Vissa raser drabbas lättare än andra. De mindre hundraserna är klart överrepresenterade bland våra patienter med tandlossningssjukdom. Hundraser som t.ex. Yorkshireterrier, Dvärgtax, Papillon, och Cavalier King Charles Spaniel är ofta tidigt angripna av tandsten. Men även större hundraser drabbas t ex Greyhound och Collie som är överrepresenterade.

Kontrollera tänder och tandkött regelbundet
De flesta söker hjälp först när djuret luktar illa ur munnen. Kontrollerar man djurens tänder regelbundet så upptäcker man oftast problemen i tid. Det är inte bara tandsten man ska titta efter utan det viktigaste är hur tandköttet mår. Vissa kan ha mycket tandsten och relativt friskt tandkött medan andra knappt har någon tandsten alls men kraftigt inflammerat tandkött. Har tandlossningen gått för långt så går tänderna inte att rädda. De har helt enkelt inget fäste i käkbenet längre. I de djupa fickorna runt tanden frodas då bakterierna och sjukdomen kommer att fortsätta oavsett vad man gör. Då är det bättre att dra ut dessa tänder. De kommer annars att bara orsaka lidande för hunden eller katten. Är fickorna inte så djupa kan vi stoppa upp förloppet genom en kombination av rengöring under narkos och förebyggande åtgärder.

Feline Odontoclastic Resorption Lesions (FORL) hos katt
FORL är en tandsjukdom som förekommer hos katt. Sjukdomen innebär en successiv nedbrytning av tänderna. Så många som 70-80 % drabbas. FORL drabbar även vilda kattdjur. Orsaken är än så länge okänd.

Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofta har drabbade katter svårigheter att tugga, de sväljer sin mat hel, dreglar, slickar sig runt munnen, tappar mat, håller huvudet på sned när de äter eller undviker kallt vatten eller kall mat. Man kan också se olika beteendeförändringar som aggressivitet, nedstämdhet eller oro. Ibland märker man inte något förrän de angripna tänderna tagits bort och katten verkar gladare och lugnare.

FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas omfattning kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit. Men FORL upptäcks även vid rutinmässiga munsaneringar.

Skadorna delas in i fyra olika stadier. Från början ses ytskador nära tandköttskanten, som inte går in i tandbenet. Stadie två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam. Vid tredje stadiet har pulpan angripits. Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, nedbrytning av roten eller sammanväxning av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet. Andra till fjärde stadiet ses tydligt om tänderna röntgas.

Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och börjar lätt blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan.

En noggrann systematisk munhåleundersökning på sövt djur är nödvändig för att upptäcka FORL. Då sjukdomen oftast förekommer i samband med tandlossning och tandsten, måste tänderna rengöras före undersökningen. Varje tand bör därefter undersökas med en sond för att hitta ojämnheter och defekter. Röntgen-undersökning bör rutinmässigt ingå i munhåleundersökningar på katt för att upptäcka förändringar under tandköttskanten

För närvarande finns ingen behandlingsmetod som avbryter sjukdomsförloppet. Idag rekommenderar man att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronamputation istället för att dra ut tanden på grund av att roten är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök dels för att se att inga komplikationer tillkommit samt att inga fler tänder angripits.

Narkos en förutsättning
Vid behandling av munhålan måste djuret vara sövt, dels för att det annars inte går att göra ett bra jobb och dels för att behandlingen är obehaglig och ofta smärtsam. Har man bara gett lugnande så kan man sällan dra de tänder som behövs. Ofta hittar man mer problem i munhålan när man undersöker hunden eller katten sövd än vad man sett på vaket djur. Därför är det viktigt att man sövt djuret korrekt från början så att man kan åtgärda det man finner under narkosen.

Behandling
Först avlägsnas tandsten med ultraljud. Sedan undersöker man munhålan och tänderna ordentligt samt mäter fickdjup. Vid avvikelser röntgas tänderna och vid behov dras tänder ut. Tänder med stora eller flera rötter opereras ut genom att man skär upp tandköttet och fräser bort käkben. Efter behandlingen poleras tänderna för att plack och tandsten ska få svårare att fästa.

Går inte på försäkringen
Behandling av tandsten och tandlossningssjukdom går inte på försäkringen. Att åtgärda en tand som frakturerats går som regel på försäkringen, men endast i det akuta skedet. Det innebär att man måste upptäcka tandskadan när den har inträffat och inte flera veckor eller månader efteråt. Med andra ord kan det bli mycket kostsamt att inte sköta om hundens och kattens munhåla. Sen innebär det framför allt ett onödigt lidande för djuret om man inte håller koll på munhälsan.

Mycket hänger på ägaren
När vi har tagit bort tandstenen och dragit de tänder som är bortom hjälp så krävs en insats av ägaren för att problemen inte skall komma tillbaka. Sköts inte eftervården är man snabbt tillbaka i ett dåligt läge igen.

Tandborstning
Att borsta tänderna på hunden och katten är naturligtvis det allra bästa för att förebygga tandproblem. Det är lika viktigt som det är för oss att borsta våra tänder. Djurens tänder ska borstas en gång dagligen. Att börja borsta tänderna är lättast på unga individer. Borsta då bara några lätt åtkomliga tänder för att vänja djuret vid att man håller på med munhålan.

Att tugga på saker är också bra för att hålla tandstenen borta, det kan dock aldrig ersätta tandborstning! Ge hunden och katten torrfoder. Undvik hårda märgben eftersom de kan skada och frakturera tänderna.

Nya hjälpmedel
De senaste åren har det kommit en del nya hjälpmedel. Specialkonstruerat foder som förebygger tandsten. Enzymer som skall förstärka munhålans försvar mot bakterier och hämma bildandet av tandsten. Olika tandkrämer som hjälper dig att hålla tänderna på ditt djur rena mm. Det viktigaste är dock att borsta hundens och kattens tänder varje dag.

Bästa effekten
De bästa resultaten har man när man kombinera flera positiva åtgärder. Borsta tänderna en gång dagligen. Ge maten torr och låt hunden tugga på ben då och då. Får ditt djur ändå tandsten och/eller inflammerat tandkött så se till att få det åtgärdat redan på ett tidigt stadium. Så att man, efter behandlingen, på nytt har ett bra utgångsläge för att förebygga tandsten och tandlossning.

Tillbaka till artiklar