Att ta farväl

Att ta farväl

Att vara djurägare är fantastiskt. Har man en gång levt med djur omkring sig är det svårt att vara utan dem. Det ger så mycket tillbaka. Den enda stora nackdelen med våra husdjur är att de tyvärr sällan blir lika gamla som vi. Vi måste alltså så småningom låta dem somna in och ta farväl.

Beslutet
Som djurägare har man ett stort ansvar för djurets liv och välmående. Samtidigt har man ett minst lika viktigt ansvar när det kommer till avslutandet av djurets liv. Förr eller senare står man inför detta mycket svåra beslut. Att besluta om liv och död är en tung uppgift, något man helst skulle vilja slippa. Orsaken till avlivning är vanligtvis fysisk ohälsa men även psykisk ohälsa kan utgöra en grund för beslutet. Har man väl börjat fundera på avlivning så är det sällan fel beslut. Allt för ofta drar man ut på det för länge. Rådgör med din veterinär om du är tveksam.

Hur går det till
När du kommer till kliniken får du skriva på ett papper där du godkänner avlivning. Vi gör också klart med betalningen innan så att du bara kan gå hem sedan när allt är klart. Du får sedan komma in på ett rum där vi förberett med tända ljus och en filt.

När det gäller hundar får de oftast en lugnande spruta till att börja med. Detta är för att undvika stress och obehag. Sedan läggs en kanyl i ett framben som tejpas fast. Därefter ger veterinären avlivningsvätska, sömnmedel i överdos, genom kanylen direkt i blodet. Det tar då några få minuter innan hunden har somnat in och hjärtat har slutat slå. Vanligtvis går det hela mycket lugnt till och hunden behöver aldrig känna smärta. I vissa fall drar hunden en djup suck efter injektionen som kan upplevas som obehaglig. Denna suck är orsakad av muskelkontraktioner och hunden är inte medveten om detta.

Vid avlivning av katter varierar tillvägagångssättet. Ibland ger man lugnande om katten är stressad. Nackdelen med det är att katten ofta kräks. Är katten lugn behöver man inte ge lugnande. Avlivningsvätskan kan man injicera i buken och katten somnar då vanligtvis efter 5-20 minuter. Man kan också ge avlivningsvätskan i ett blodkärl och då somnar katten fortare.

Man behöver aldrig känna sig stressad efteråt, utan får sitta kvar så läge man önskar på rummet tillsammans med djuret och ta farväl i dämpad belysning.

Avlivning i hemmet
Vissa kliniker erbjuder avlivning i hemmet. Detta kan vara ett bra alternativ om man t ex har en hund som blir mycket stressad av att komma till den främmande miljö som en djurklinik utgör. Kontakta din veterinär för mer information.

Vad händer sedan
Man väljer själv vad som sker med djuret efter avlivningen. Vissa vill ta med sig djuret hem och begrava det. För detta finns vissa restriktioner. Man kan också låta djuret kremeras. Då tar kliniken hand om djuret och man kan få tillbaka askan i en urna om så önskas, så kallad separatkremering.

Sorgen
Att bearbeta sorgen efter ett förlorat djur tar tid. Alla hanterar det på olika sätt men att känna skuld är vanligt. Man får dock inte glömma att beslutet inte grundar sig på några egoistiska skäl utan på vad som var bäst för djuret. Inget djur ska behöva lida för att beslutet är för svårt att fatta. Kan djuret inte leva ett hund- eller kattliv är det inget värdigt liv.

När sorgen är som svårast kan man börja tvivla på om det var värt det. Om man skulle orka gå igenom det igen. Men så småningom kommer glädjen över att ha haft individen i sin närhet överväga saknaden och man inser att det var värt varenda sekund av smärta och sorg. Inget kan ersätta ett älskat och förlorat djur, men man kan våga öppna sitt hjärta på nytt. Det kommer man inte att ångra.

Tillbaka till artiklar